Hatet och våldet får inte normaliseras

Efter en avkopplande semester, som i och för sig gärna hade fått bjuda på lite somrigare väder, kom jag och staben tillbaka till stadshuset den här veckan. Visserligen tjuvstartade jag lite förra veckan och hade möte med presidiet i Idrotts- och föreningsnämnden, men det har varit skönt med ledighet.

Redan på måndagen hade jag en artikel i GP om att Göteborg är en mycket segregerad stad. Problemen med gängbildningar, kriminalitet och grova våldsbrott på öppen gata är välkända. Jag fokuserar på det som kommunen kan bestämma om – jag är ju kommunpolitiker och kan inte lova några ageranden på någon annan nivå (även om jag förstås har täta kontakter med politiker på andra nivåer). Jag skriver därför om företagsklimatet och hur det påverkar möjligheterna att skapa fler jobb, om civilsamhällets betydelse för att sprida goda värderingar och om att det krävs fler tidiga insatser mot familjer för att skapa bättre uppväxtvillkor för barn.

Det krävs förstås andra saker också, fler poliser med rätt verktyg (som att tillåta anonyma vittnesmål i särskilda fall) och en skarpare vapenlagstiftning är saker som staten måste möta upp med. Tillsammans kan dessa åtgärder få effekt. Jag säger inte att detta är enkelt, tvärtom är det ganska komplicerat att komma tillrätta med Göteborgs problem och jag tror att det kommer att ta tid. Just därför är det jätteviktigt att arbetet kommer igång. Då krävs det ett maktskifte både här i Göteborg och på nationell nivå.

För en tid sedan skrev jag även en debattartikel i GT där jag hyllade satsningen på gratis simundervisning för barn. Samtidigt riktade jag kritik mot att S, V och MP väljer att låta kommunen bedriva huvuddelen av undervisningen – och medvetet stänger ute civilsamhället. I en replik i tisdags valde kommunalrådet Daniel Bernmar (V), som är ansvarigt kommunalråd för idrotts- och föreningsfrågor, att gå till attack mot mig och Kristdemokraterna och påstå en rad felaktigheter. Det var uppenbart att han försökte vända fokus från att vänsterpartierna nu slår sönder den ideellt uppbyggda verksamheten, som dräneras på barn att undervisa samt personal. Och Socialdemokraternas tystnad gör att frågan fortfarande kvarstår: Varför vägrar (S) svara på varför de ännu en gång viker ned sig för Vänsterpartiet och går med på att köra över föreningarna på det här sättet?

Till slut vill jag även ta upp den senaste tidens vidriga och fega terrordåd. I söndags plöjde en vit makt-anhängare in i antirasistiska demonstranter i samband med att högerextrema, fascister och nazister manifesterade i Charlottesville, USA. En kvinna, Heather Heyer, dog och 19 människor skadades. Igår nåddes vi av nyheten att 13 personer dött och minst 100 skadats när en skåpbil körde ned människor på paradgatan La Rambla i Barcelona – en attack som terrorsekten IS har tagit på sig. I natt ska flera personer också ha skadats när en bil körde ned flera människor i Cambrils söder om Barcelona.

Jag ser med oro på hur hatet har blivit alltmer normaliserat och hur våldet har kommit som en naturlig följd runtom i världen. När vi i Göteborg normaliserar Sverigedemokraternas taktik, att ställa grupper mot varandra, riskerar detta att på sikt också normalisera hat och våld. När SD pratar om romer som eventuella terrorister och att moskéer inte hör hemma i Göteborg driver detta på extremare grupper att bli ännu mer extrema för att särskilja sig från Sverigedemokraterna. Här i Göteborg har bland annat personer med kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) placerat ut och detonerat bomber, som vid ett tillfälle skadade en man allvarligt.

När hat och terror dessutom trivialiseras av världsledare som Donald Trump är det än mer viktigt att vi andra står upp mot våld och för alla människors lika värde. Genom att kämpa för detta uppfyller vi bland annat Heather Heyers mammas önskan att göra hennes dotters död värd någonting. Därför känns det som ett ljus i mörkret att så många människor nu sluter upp för att ta avstånd mot våld och hat efter den senaste tidens terrordåd. Och som Heather Heyers mamma fritt översatt sa: ”De dödade mitt barn för att tysta henne. Men gissa vad? Ni gjorde henne bara större.”

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.