Runtom i Europa högtidlighålls idag minnesdagen för förintelsens offer och att det är 70 år sedan befrielsen av Auschwitz. Själv deltar jag i eftermiddag i Samling för demokrati som ordnas för att minnas de brott mot mänskligheten som skedde under förintelsen. Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare i olika sammanhang, och det går att läsa bland annat här.
Minnesdagen för förintelsens offer, minnesdagen för Kristallnatten och minnesdagen för Raoul Wallenberg, för att ta några exempel, är viktiga, men blir också allt viktigare. De historiska händelserna blir mer avlägsna med tiden, och med det blir de personliga minnena allt färre, men detta gör inte det mindre viktigt att minnas. Många svenskar har, inte minst i skolan, fått möjlighet att höra personliga vittnesmål om förintelsen och de fasor som följde med förföljelserna under 30- och 40-talen. Det är bra, men möjligheten att till detta minskar, och kommer slutligen försvinna. Då blir minnesdagarna än mycket viktigare. Det handlar både om att minnas och hedra de som föll offer för främlingsfientlighet och rasism, vilket har ett stort värde i sig, men också om att göra allt för att förhindra att det händer igen.
Tyvärr har vi de senaste åren sett hur politiska krafter som skiljer på människor vuxit sig allt starkare i Europa. Relativiseringen av människovärdet var grunden för de hemskheter som skedde före och under förintelsen, och det vore naivt att tro att historien inte kan upprepa sig. De främlingsfientliga krafterna måste bemötas och argumenteras bort, och alla som står för alla människors lika och okränkbara värde har ett ansvar här.
Samtidigt måste också grogrunden för dessa krafter arbetas bort. Att minska arbetslösheten, inte minst genom ett bättre företagsklimat, måste vara högprioriterat, liksom att bygga bort bostadsbristen och förbättra skolresultaten. Lyckas vi med de utmaningar vi har i samhället och samtidigt arbetar med värdegrundsarbetet, så minskar risken för att historien upprepar sig. Idag stannar vi upp, och minns varför det är så otroligt viktigt.