Innan OS och Paralympics hölls i Seoul 1988 fanns det ungefär 50 000 funktionshindrade personer i Sydkorea, enligt den officiella statistiken. Ett år senare hade den siffran vuxit till en halv miljon. Det var förmodligen fortfarande långt ifrån den verkliga siffran, men när attityder förändras, försvinner den skam som funktionshinder för många är förknippat med.
Liknande historier finns i Kina efter Paralympics 2008. När jag besökte Kina före 2008 tittade människor bort, men uppmärksamheten kring vad människor kan göra med sina funktionsnedsättningar förändrade attityderna fullständigt. Idag möter folk varandras blickar och ler, det har jag själv upplevt. Givetvis finns det stora problem i såväl Sydkorea som Kina, och för den delen här hemma också, men en positiv attityd är ett första steg mot ett inkluderande samhälle.
Nu i helgen invigdes Asian Para Games som hålls i Incheon i Sydkorea. Dagen innan hölls en konferens om social inkludering med fokus på funktionshinder, där jag hade den stora förmånen att delta och föreläsa. Inbjudan kom bland annat från professor Justin Jeon och kongressledamoten madam Na Kyung-Won som arbetar med dessa frågor i det sydkoreanska parlamentet. Jag och flera andra deltagare höll föreläsningar om våra tankar och erfarenheter kring social inkludering. Bland deltagarna fanns ordföranden för Österrikes Paralympiska Kommitté, kristdemokraten Maria Rauch-Kallat, som även är Österrikes före detta folkhälsominister, samt Lord Christopher Holmes, som ansvarade för inkluderingen av Paralympics under OS i London 2012.
På seminariet lyfte jag bland annat behovet av inre integration. Om vi accepterar både våra styrkor och svagheter kommer vi komma mycket längre än om vi bara ser styrkorna och blundar för våra brister. Vi måste integrera in våra svagheter i vår personlighet för att acceptera och kunna arbeta med dem, och när vi gör det, inser vi också att vi inte kan bli bäst på allt utan att vi endast kan tävla mot oss själva. När den inre integrationen lyckas kommer också den yttre integrationen, den i samhället, att ha mycket bättre förutsättningar.
Jag lyfte också vikten av stöd till familjer och föräldrar, som är viktigt för alla, men har en särskild betydelse för barn med funktionshinder. Utöver det pratade jag om vinsterna med social inkludering, som är i första hand mänskliga, men också ekonomiska. Det mänskliga vinsterna är givetvis viktigast och i sig skäl nog att arbeta för social inkludering, men samtidigt måste vi också kunna prata om att det är en ekonomisk vinst för hela samhället att arbeta för inkludering. Detta hade jag möjligheten att framföra i ett möte med Sydkoreas talman Ui Hwa Chung som jag och Lord Christopher Holmes hade.
Den stora utmaningen är att använda de lyckade exempel på inkludering som finns i idrottens värld och föra över dem till större sammanhang. För att citera en av paneldeltagarna; om en person kan träna 13 till 17 gånger i veckan trots en funktionsnedsättning, så tror jag att det är möjligt att arbeta 40 timmar i veckan också.
Några av de andra talarna vill jag lyfta fram särskilt. Seminariet jag föreläste på leddes av professor Justin Jeon som är mycket aktiv inom ämnet sjukgymnastik och funktionsnedsättningar. En annan deltagare var Dr David Legg, en kanadensisk professor som inte bara har ett fantastiskt namn, utan också höll en intressant föreläsning om inkludering genom idrott, hur långt vi har kommit och vad som görs för att vi ska komma ännu längre. En tredje talare var Wilfried Lemke, som är särskild rådgivare inom idrott för utveckling och fred åt FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon. Han talade om hur människor förenas genom idrotten och hur detta är särskilt påtagligt inom handikappidrotten, där många deltagare skadats i krig.
Som avslutning på konferensen deltog vi vid öppningsceremonin av spelen. Liksom vid öppnandet av Paralympics tågade deltagarna in nation för nation och när det var dags för grannarna från norr att tåga in var publiken gensvar enormt. Alla sydkoreaner drömmer om en återförening mellan nord och syd och kanske kan idrotten bidra till läkeprocessen den dagen det är aktuellt.