Efter den fruktansvärda händelsen i Brunnsparken i måndags där en sexårig pojke blev attackerad av en hund har diskussionen om hundar, hundägares ansvar, koppeltvång med mera blossat upp i Göteborg. Jag själv blev uppringd av GT igår och idag kan man läsa en liten del av det jag sa till tidningen. Så är det då koppeltvång som är lösningen?
Nej, frågan är större än så. Det handlar främst om ledarskap, ansvar och sunt förnuft. Hundägaren har ett ansvar att veta vilka situationer ens hund klarar av och inte. Kan man inte göra det, så är man inte lämplig som hundägare, vare sig för sin egen, för andras eller för hundens skull. Brunnsparken, med alla spårvagnar, bussar och människor åt alla håll är knappast en lämplig plats att ha en hund. I sammanhanget är det också viktigt att känna till att hunden som attackerade pojken i Brunnsparken hade koppel. Ett koppeltvång hade inte hjälpt där.
Vi borde istället fundera på andra lösningar för att inte ägaren ska vara olämplig att ha hund, för det är på ägaren som ansvaret ligger. Olika hundar behöver olika mycket träning och olika sorts träning och ägaren måste känna till vilket ansvar man har beroende på vilken hund man äger. Att ha någon form av hundkörkort för att få skaffa hund är kanske en lösning.
Att sedan, som GT gör på sin ledarsida idag, försöka dra paralleller mellan händelsen i Brunnsparken och Kristdemokraternas krav på en civilkuragelag är mycket märkligt. Att människor reagerade i Brunnsparken visar inte att en civilkuragelag inte behövs, det visar att de allra flesta vill göra rätt för sig. Däremot visar händelsen i Stockholms tunnelbana för ett par veckor sedan, där en man som låg på spåret rånades och lämnades på spåret, varför en civilkuragelag behövs. Varför ska rånaren dömas bara för själva stölden, och inte också för det omänskliga i att lämna någon på ett spår och gå?