Jag är politiker. Och så är jag en göteborgsk man med polska rötter. Dessutom är jag storebror och funktionshindrad. Jag har också den fantastiska förmånen att vara entreprenör under många år Allt detta är delar av vem jag är, och inget är viktigare än det andra. Visst är det så att i vissa situationer spelar det större roll att jag är funktionshindrad än i andra situationer och ibland är det viktigare att jag är entreprenör. Ibland ger bakgrunden mig kunskaper och perspektiv som ingen annan bakgrund kan ge mig, men i de allra flesta situationer är det just blandningen som gör att jag kan tillföra det jag gör. För mig har det aldrig varit relevant att lyfta ut en egenskap och göra den viktigare än någon annan.
Just detta har gjort mig till en enveten kvoteringsmotståndare, istället för att i alla lägen vara för alla människors unika egenskaper. Jag tror inte att det finns någon egenskap som är relevant att kvotera utifrån. Kvotering innebär att man tar en egenskap, ofta medfödd och gör den viktigare än alla andra egenskaper.
Om detta skrev GP:s ledarsida en utmärkt spalt igår den 4 februari. ”Grundproblemet är snarare att särbehandling ger vissa individer fördelar baserat på medfödda egenskaper, inte på de kunskaper och den kompetens en person uppnått genom eget arbete. Genom att kvotera delar man in människor i fack. De bedöms inte som enskilda individer utan som delar av ett kollektiv.” Jag håller helt med!
Däremot verkar andra principer gälla i andra situationer. Detta exemplifieras av GP som den 2 februari kritiserar Kristdemokraterna för att den familjepolitiska arbetsgruppen vill ta bort ”pappamånaderna”, det vill säga den tid som föräldrarna själva inte får bestämma hur de ska ta ut under föräldraledigheten, utan som politikerna sagt åt dem hur de ska göra. GP beskriver det som ”…ett försök att lägga krokben för regeringens jämställdhetsarbete.” Nu förstår jag inte alls!
Även här borde ju människor bedömas som enskilda personer som kan fatta beslut själva, och inte som delar av ett kollektiv där vilket kön man har är viktigare än alla andra egenskaper. Missförstå mig inte nu, det är ett problem att pappor inte är hemma med sina barn i samma utsträckning som mammor. Barn har rätt till båda sina föräldrar, och det leder till att kvinnor hamnar efter i löneutvecklingen. Men rätt väg är inte att beröva vuxna människor rätten att själva bestämma. Vi vet inte vilka förutsättningar varje enskild familj har och vad som ligger till grund för deras beslut. Jag är konsekvent emot kvotering, inte bara när det gäller bolagsstyrelser, utan även i familjen. Jag kommer alltid att vara för människors rätt att identifiera sig utifrån flera olika egenskaper och att själva få välja hur man ska leva sitt liv.