Idag har årets sällskapsspel utsetts. Jag har den stora förmånen att sitta i juryn som utser vinnarna och eftersom spel är ett av mina stora intressen – och jag är ganska tävlingsinriktad 🙂 – är detta ett uppdrag som jag är väldigt glad över. En av grundtankarna i den kristdemokratiska människosynen är att människan är en varelse som är beroende av gemenskaper. Vi är inte individualister, som tror att ensam är stark, utan vi tror att människor utvecklas bäst i gemenskap och kontakt med andra. Det är därför vi så ofta pratar om familjen, och det är därför vi vill arbeta för ett aktivt föreningsliv. Jag skulle vilja säga att sällskapsspel är kristdemokrati i praktiken. Vi kristdemokrater är övertygade om att det behövs något mer i politiken än arbetslinjen. Vår partiledare, Göran Hägglund, har vid flera tillfällen pratat om relationer som ett sorts komplement till arbetslinjen. Arbete är viktigt, men när de flesta Allianspolitiker pratar om att människor ska komma i arbete så låter det som att syftet främst är att fylla på statskassan. Det är viktigt, men det är inte allt. Långt ifrån!
För oss kristdemokrater är gemenskapen man får i arbetet, med kollegor som sökt sig till samma ställe som än själv, minst lika viktigt som arbetet i sig. Jag tycker att politiken ska stödja relationer; såsom familjer, fotbollslag och rockband. Jag vill att vi ska ha mer tid för varandra, för att till exempel spela mer sällskapspel.