Idag presenterade S, MP, och V sitt förslag till budget för Göteborgs Stad. I budgeten återfinns flera goda tankar och visioner för Göteborg. Jag välkomnar särskilt vad jag uppfattar som ett familjeperspektiv i skrivningar som denna:
I barnperspektivet ligger också att göra insatser för att stödja utsatta föräldrar, både i föräldrarollen och i deras ställning i samhället.
Men vad som överraskar med budgeten är det som saknas. För bakom de fina visionerna är det ovanligt tunt med konkreta handlingsplaner. Som exempel kan nämnas att vänstermajoriteten säger att äldres inflytande över sin vardag ska öka. Men, deras politik innebär inget ökat självbestämmande för äldre göteborgare. Fortfarande tillåts inga andra utförare än staden, och äldre får fortfarande inte bestämma vem som skall utföra deras hemtjänst. Hur ska valfriheten och självbestämmandet kunna öka då?
På liknande vis fortsätter vänstermajoriteten att lova (oklart för vilken gång i ordningen) att köerna till förskolan och barngruppernas storlek skall minska. Detta är något som socialdemokraterna i över tio år lovat, men inte heller denna gång ges väljarna någon inblick i hur det skall ske. Jag frågar mig därför igen: Hur många gånger kan man upprepa ett löfte innan det blir till en lögn?
Oavsett om det handlar om visioner för hur en stad skall styras eller en ensam idrottares vision om att ta sig till OS, så gäller samma sak: Att vilja är inte tillräckligt, man måste ha en tydlig plan för hur visionen skall uppnås! Trots flera goda ansatser saknar vänstermajoriteten någon sådan plan. Kan det vara så att avsaknaden av konkretiseringar är ett symptom på ett ansträngt rödgrönt samarbete?