Socialdemokraterna och miljöpartiet föreslår nu att göteborgarna skall subventionera cykelinköp för kommunanställda. Man har i samband med detta begärt en utredning av kommunala förmånscyklar som på ett ganska komiskt sätt tydliggör en del av problemen med detta förslag. Att låta en kommunanställd nyttja en cykel som ägs av Göteborgs stad för privat bruk är nämligen en skattepliktig förmån. Enligt utredningen bör därför en rimlig “motprestation” vara att den anställde åtar sig att cykla regelbundet till arbetet. ” Här framträder det rödgröna förslagets absurda konsekvenser, och jag citerar här utredningen:
“Anställd som cyklar färre dagar per månad än överenskommits kan komma att belastas med ett högre nettolöneavdrag för kostnaden för cykel och cykelservice.”
Här uppstår dock frågan om på vilket sätt kommunen kan kontrollera att den anställde verkligen nyttjar den skattesubventionerade cykeln till att ta sig till jobbet i rimlig omfattning. Utredningen resonerar vidare:
“Möjligheten att kontrollera att cykeln utnyttjas för resor till och från arbetet torde också vara avhängigt att det endast är ett fåtal som väljer denna förmån och skall kontrolleras. Dessutom innebär ett erbjudande om förmånscykel krav på en administrativ hantering vars omfattning inte är försumbar.”
Att cykla är naturligtvis ett alldeles utmärkt sätt att ta sig fram i vår stad då det både är miljövänligt och hälsofrämjande. Man att låta göteborgarnas skattepengar finansiera en dyr och administrativt trög förmån som bara stadsanställda kan ånjuta är uppenbart dumt. När det gäller kommunala förmånscyklar är jag alltså för minskade ramanslag och ett balanserat styre!