Den senaste tiden har flera av Göteborgs kommunala bolag figurerat i media. Jag tänker nu inte på mutskandalerna, utan på tre andra händelser som vid första anblick inte tycks ha något med varandra att göra:
- Ett reportage i GP visar både omfattningen och godtycket bakom de kommunala bolagens sponsring av idrottsföreningar i staden.
- Bostadsbolaget köpt in dekorationsstenar med företagets logga på för ca 6,5 miljoner kronor.
- Göteborg Energi köpt en mycket påkostad reklamkampanj för ett antal miljoner kronor.
Det finns flera gemensamma nämnaren för dessa tre händelser. Den mest uppenbara rör frågan om kommunala bolag överhuvudtaget skall syssla med reklam. Vad gäller avsaknaden av riktlinjer för kommunal sponsring har jag tidigare berört detta här och här, och min partikamrat Marianne Bergman har skrivit en interpellation i ämnet. I fallet Göteborg Energi är det ytterligt svårt att se hur kampanjen ska skapa något mervärde åt bolaget, detta då de har monopol på sin verksamhet i staden. I fallet Bostadsbolaget har jag dock mycket stor förståelse för de hyresgäster som är rasande över att deras hyrespengar går till reklam istället för att åtgärda det sedan länge eftersatta underhållet.
Mina alians-kollegor Jonas Ransgård och Hampus Magnusson uttryckte saken väl i en debattartikel nyligen:
Istället för vinstmaximering bör de kommunala bolagen ägna sig åt att erbjuda göteborgarna bästa möjliga service och hålla så låga avgifter som möjligt. Affärsmässigheten ska istället ligga i att minimera onödiga kostnader och att hela tiden utsätta verksamheten för ett effektiviserings- och omvandlingstryck.
Det är dags att se över frågan om kommunala bolags reklamköp. Detta oavsett om de kallas för sponsring, PR, eller dekorationsstenar. En stad som tvingas tillsätta en “mutgeneral” har inte råd med fler skandaler som grundar sig i bristen på transparens eller avsaknad av riktlinjer.