Lika värde betyder inte samma behov!

Den här veckan är jag sommarbloggare för Dagen!

Här kommer en länk till mitt första inlägg.

http://www.dagen.se/blogg/davidlega#7126

Ni kan också läsa inlägget nedan:

Juli var en intensiv och spännande månad! Många valaktiviteter, riksting för Kristdemokraterna och några veckor i USA med arbete för LegaWear, mitt klädmärke för personer med funktionsnedsättningar. Men nu när jag skriver detta är det exakt 46 dagar,  21 timmar och 28 minuter till vallokalerna öppnar, så nu är det full fokus på valet fram till den 19e september!

I mitt arbete och tidigare idrottande har jag haft förmånen att få resa mycket och uppleva hur det fungerar i andra kulturer och andra länder, vilket har varit otroligt nyttigt! Att få intryck, idéer och tankar om vad vi kan lära oss av varandra, inte bara jämföra vem som har det ”bäst”.

I Dagens ledare skriver Thomas Österberg om att det är viktigt att anta Adryan Lindens utmaning i Expressen att prata om handikapp och deras situation inför valet. Jag vågar säga att utmaningen redan är antagen och att mycket faktiskt görs. Detta betyder absolut inte att vi inte kan göra mer! Sverige kommer inte att vara fullt tillgängligt 2010, det måste anses vara ett misslyckande av alla tidigare regeringar.

Men ibland tror jag att vi har en tendens att att se det ”grönare gräset” på andra sidan, utan att se nackdelarna som finns i andra länder som exempelvis i USA. Det finns inga utopier, vare sig ekonomiskt, socialt eller handikapptillgängligt. Jag var inbjuden till Washington för några veckor sedan och deltog i 20-årsfirandet av ADA (American Disabilities Act) som förbjuder otillgänglighet. Det är verkligen en fantastisk lag. Upplevelsen att gå en ”Civil Rights March” mot Capitol Hill i stort sett samma väg som Martin Luther King gick, men nu tillsammans med USAs profiler och ledande politiker inom handikapprörelsen kan liknas vid en Paralympics Invigning. Men lika fascinerad som jag var av deras system och lagstiftning, var amerikanerna över LSS och vårt system med personliga assistenter. Inget system är perfekt, vi har mycket att lära av varandra.

Det finns inte många länder i världen där en som jag, med helt förlamade armar och rullstolsburen har fått möjligheten att utvecklas efter mina egna förutsättningar. Från att vara integrerad i en ”vanlig” skola, fått lära mig att simma, tävla, studera, föreläsa och inspirera, driva egna företag, till att nu kandidera till riksdagen 2010. Allt tack vare ett samhälle som hjälper mig med det jag är dålig på så att jag kan göra det jag är bra på! LSS, lagen om personliga assistenter, skapades av en borgerlig regering 1994, därför att vi inser att människors lika värde, inte behöver betyda lika behov! En röd regering erbjöd mig förtidspension, precis som alla andra i rullstol, medan Kristdemokraterna tillsammans med de andra borgerliga partierna lät mig utvecklas, istället för att hålla mig tillbaka.

Att alla människor är lika värda innebär inte att vi har samma behov. Kristdemokraterna har varit tydliga med att arbetslinjen givetvis även ska gälla personer med funktionsnedsättningar. Det betyder att de som kan arbeta, ska få arbeta och ges det stöd som kan behövas. Arbete innebär gemenskap och leder till personlig utveckling, inte minst för handikappade och jag kan lova att jag inte glömmer bort handikappfrågorna om jag får förtroendet att vara riksdagsledamot i höst!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.