I veckan har jag varit i Tokyo på en internationell konferens om Kina och mer specifikt om det folkmord som pågår i Kina. På konferensen deltog cirka 200 deltagare från mer än 30 länder: politiker, forskare, journalister, jurister och representanter från civilsamhället. Tillsammans gör vi vårt yttersta i våra olika roller för att stoppa Kinas hemska brott.
Kristdemokraterna har länge talat klarspråk, till skillnad från många av de andra partierna: vi vågar säga att den kinesiska kommunistregimen begår folkmord mot uigurfolket i den kinesiska provinsen Xinjiang. På mitt initiativ erkände Europaparlamentet folkmordet förra året. Nu har elva parlament och en regering, däribland USA, Storbritannien, Kanada och Frankrike, erkänt att det är ett folkmord som pågår.
Miljontals uigurer har spärrats in i fruktansvärda koncentrationsläger med slavliknande tvångsarbete. I lägren omskolas de till ”rätt” kultur, indoktrineras i den kommunistiska läran och torteras. Tvångssteriliseringar och tvångsaborter ska minska födelsetalen. Därtill straffas andra uigurer som skaffar flera barn med höga böter eller med fångläger.
Kommunistregimens brutala utrotningspolitik fungerar: födelsetalen bland uigurerna minskar i snabbare takt än någon annanstans i modern historia. Nedgången är kraftigare än nedgångarna under det syriska inbördeskriget och folkmordet i Rwanda. En hel folkgrupp håller på att utplånas.
Omvärlden måste sätta stopp! För att rå på Kina måste vi samarbeta. Därför var veckans internationella konferens i Tokyo otroligt viktig. Att konferensen var i just Japan är ingen slump. Japan är i år ordförande för G7. Men än viktigare: Japan var det första landet i Asien och Stilla Havsregionen som fördömde Kinas brott mot uigurerna och det enda icke-västliga landet som kritiserat folkmordet i FN, vilket de gjort varje år sedan 2019. Japan är en modig och viktig allierad.
Nu är jag tillbaka i Europa med nyförvärvad kunskap och nya kontakter knutna. Samtidigt är hjärtat otroligt tungt. Jag har fått se nya bilder och filmer och hört överlevare berätta om lägren. Det är väldigt smärtsamma berättelser. Det är fruktansvärt att höra människor berätta att deras familj hålls i koncentrationsläger eller att de utsatts för tortyr. Obeskrivligt hemskt.
Jag kommer givetvis fortsätta göra mitt yttersta för att EU ska göra mer för att rädda uigurerna.
