Jag kommer aldrig att glömma mitt besök i Nordmakedonien 2019. Det började med att jag 2019 såg GP:s granskning ”Det glömda Europa” som blottlade hur ett land som kandiderar till EU-medlemskap låser in sina medborgare med funktionsnedsättningar i förfärliga institutioner. Då lovade jag att om jag blir invald till Europaparlamentet, så går min första officiella resa till Nordmakedonien. Jag lovade att personligen granska hur de behandlar sina medborgare med funktionsnedsättningar.
Jag besökte Nordmakedonien 2019, några månader efter valet. Mitt besök på Demir Kapijainstitutionen var bland det värsta jag sett i hela mitt liv: människor med olika funktionsnedsättningar har lämnats där – utan kläder, vård eller hopp – i över femtio år. Då förstod jag att EU måste öka kraven på Nordmakedonien. EU måste också ge mer hjälp och assistans för att avinstitutionaliseringen ska ske så snabbt som möjligt.
Jag informerade mina kollegor i parlamentet om vad jag sett och efter hårda förhandlingar och enträget arbete fick jag till slut igenom nya EU-krav på Nordmakedonien. Europaparlamentet har sedan 2021 krävt avinstitutionalisering i Nordmakedonien och att Nordmakedonien upphäver de bestämmelser som tillåter ofrivilligt frihetsberövande av människor med funktionsnedsättningar.
Sedan dess har Nordmakedonien börjat avveckla sina institutioner. Idag höll jag, som ordförande för det organ som har ansvar för EU:s utrikesfonder, ett möte om EU:s arbete rörande avinstitutionaliseringen. Jag hade beordrat EU-kommissionen, som är dem som ansvarar för EU:s ekonomiska och tekniska bistånd, att uppdatera oss om hur det går med avinstitutionaliseringen. Det var otroligt värmande att höra att det idag inte finns några barn kvar på institution i Nordmakedonien.
Det är viktigt att EU försätter att hjälpa Nordmakedonien och andra kandidatländer med denna omvandling. Då är det viktigt att EU:s bistånd är effektivt och ändamålsenligt. Vi ska givetvis inte finansiera omänskliga institutioner, och vi måste därtill vara beredda att dra in bistånd för de länder som inte aktivt avvecklar sina institutioner. Men det handlar inte bara om pengar och sanktioner. Det absolut viktigaste är den politiska viljan – att alla länder förstår och vill jobba för ett drägligt liv för sina medborgare. Vi måste prata mer om värderingar och om alla människors lika värde. EU är byggt på gemensamma, goda värderingar och dessa måste delas av alla aspirerande medlemmar!
