I helgen var jag i Prag för IPAC:s årliga konferens, som representant från Europaparlamentet. IPAC är den interparlamentariska alliansen om Kina, det är kort sagt parlamentsledamöter från nästan alla demokratiska länder som gått samman för att bemöta hotet från Kina.
På plats i Prag fanns lagstiftare från 25 länder, alltifrån Filipinerna till Kenya till Tyskland. Tjeckiens utrikesminister tog emot oss, och vi hade två dagar fulla av möten och diskussioner. Våra olika länder har till viss del olika relationer med och erfarenheter av den kinesiska regimen, och just därför är det väldigt lärorikt att träffas och utbyta lärdomar.
Kina är ett av vår tids absolut största hot. Kommunistregimen förtrycker sitt eget folk, den begår till och med folkmord på en del av sin befolkning. Samtidigt är regimen en aggressiv utrikespolitisk aktör som attackerar Taiwan, utpressar utvecklingsländer och försöker att ändra världsordningen till sin fördel. Den kinesiska regimen har storslagna planer och omvärlden måste därför ägna mer fokus åt denna stat. Det är tydligt att den strategi som många varit övertygade om – att mer handel och samarbete med Kina skulle leda till demokratisering – har misslyckats. Det behövs en ny Kinastrategi.
I helgen antog vi en kommuniké, med gemensamma slutsatser på sex områden, bland annat om mänskliga rättigheter, Taiwan och Hongkong. Kommunikén i sin helhet (på engelska) går att läsa här, för den som är intresserad: https://ipac.global/ipac-prague-summit-2023-communique/
