Som jag nyligen skrev om, har jag blivit utsedd till förhandlare för parlamentets årliga bedrägerirapport. Parlamentet gör varje år en rapport om EU:s bedrägeribekämpning. Rapporten är dels en kartläggning och beskrivning av antalet oriktigheter och bedrägerier. Men vi utfärdar även rekommendationer till EU:s olika organ om hur dessa bör bekämpas.
Nu har arbetet med denna rapport kommit igång. Diskussionerna med de andra grupperna är positiva och konstruktiva. Det råder stor samsyn om vilka verktyg EU behöver vässa för att förbättra bedrägeribekämningen.
Men en aspekt jag är ensam om att lyfta är ”utlandsbedrägerier”, kanske beror det på att mitt huvudutskott är utrikesutskottet. Tyvärr finns ett stort läckage rörande de EU-medel som spenderas utanför unionens gränser. För att komma till bukt med detta behöver EU samarbeta mer och bättre med myndigheter i andra länder.
Men det handlar också om politiska prioriteringar. Jag tycker att kampen mot korruption måste prioriteras högre i förhandlingarna med EU:s kandidatländer. Vi måste kräva krafttag mot korruption i kandidatländerna som mottar EU-stöd. Om partnerländer och kandidatländer uppenbart visar att man inte vill eller förmår bekämpa korruption så borde EU-stödet till dem strypas. Det är oacceptabelt att EU-medel fortsätter att flöda till genomkorrupta mottagare!
Enligt Europeiska Revisionsrättens rapport från 2022 spenderade EU 700 miljoner euro (!) i ekonomiskt stöd för förbättring av rättsstatsprincipen på västra Balkan mellan 2014 och 2020 – och dessa satsningar fick i princip ingen inverkan på korruption eller rättsstaten alls. Det är inte en ansvarsfull användning av EU-medborgarnas skattepengar.
Jag hoppas att de andra politiska grupperna håller med mig om detta och att slutrapporten kommer att inkludera bedrägerier utanför EU:s gränser också – de bedrägerierna är minst lika allvarliga.
Här kan ni läsa mer om uppdraget och bedrägerirapporten: https://bit.ly/3UirUGy
Photo: EPP Group – M. Lahousse