Dagens datum är speciellt av flera anledningar.
Å ena sidan markerar den nionde november en nattsvart dag. Idag är det 84 år sedan Kristallnatten inträffade. Det var en försmak av det obeskrivligt fruktansvärda som skulle komma. I förintelsen raderades stora delar av min släkt på pappas sida ut. Jag vill inte att Kristallnatten glöms bort. Hur ont det än gör att tänka på den ondskan som ledde fram till denna helvetesnatt, så får vi inte glömma. Det är allas vårt ansvar att ta kampen för allas lika värde, för allas okränkbara människovärde, när än så behövs. Så snart vi tar våra fri- och rättigheter för givet, så snart vi börjar glömma Kristallnattens hemskheter, finns en risk att vi snart återigen kan börja känna lukten från förbränningsugnar.
Å andra sidan markerar den nionde november också en särskilt hoppfull dag. Idag är det 33 år sedan den förhatliga Berlinmuren äntligen föll. 33 år sedan den händelse som fått symbolisera sammanbrottet av ett av världshistoriens värsta mördarsystem. Det är svårt att ta in att för bara 33 år sedan levde tyskarna med en järnridå tvärs igenom landet, en järnridå som var en grym konsekvens av kommunismens förakt för människovärdet.
Har historien lärt oss i Europa något är det att demokratin och våra fri- och rättigheter aldrig får tas för givna. Tiotals miljoner européer dog för friheten, bara under det förra århundradet. Idag strider många med sitt liv som insats för samma demokrati och frihet världen över. Ukraina, Iran, Hongkong och Kuba för att nämna några. De förtjänar vår beundran och vår tacksamhet.