I onsdags hade det på dagen gått sex månader sedan Vladimir Putin inledde sitt olagliga, oprovocerade och på alla sätt oacceptabla fullskaliga invasionskrig mot Ukraina.
Under krigets gång har flertalet sanktioner införts mot Ryssland till stöd för Ukraina. Frågan som just nu är på tapeten gäller om man verkligen ska tillåta att ryska medborgare semestrar i Europa med tanke på det som sker i Ukraina. För mig är det självklart att detta är högst olämpligt. Låt mig förklara varför:
Det är en sak att EU stöttar den pro-demokratiska rörelsen i Ryssland, och till följd av det väljer att ta emot dem som är i behov av humanitärt skydd från exempelvis politisk förföljelse. Men det är ingen universal rättighet att få shoppa i Paris, åka skidor i Alperna eller äta pizza i Italien. Av precis samma anledning tillåter vi inte heller att Ryssland deltar i stora idrottstävlingar eller Eurovision.
Under veckan har jag därför skrivit ett brev tillsammans med andra europaparlamentariker till EU:s ledarskap om att stödja initiativet från bl.a. Finland och de baltiska staterna om att omedelbart avbryta utfärdandet av turistvisum till ryska medborgare. Medan våra nordiska grannländer har tagit tydlig ställning för att begränsa utfärdandet av turistvisum till ryska medborgare har den svenska regeringen, trots påtryckningar från bl.a. oss kristdemokrater ännu i inte vågat sätta ner foten. Tvärtom har vi inte hört annat än rena icke-svar från den svenska regeringen. ”Vi behöver ett gemensamt EU-beslut” har det hetat. Bra – men se då till att driva frågan! Gör man inte det, kan man inte påstå att man gör någonting alls.
Självfallet ska EU även i fortsättningen välkomna de ryska medborgare som söker sig till EU av humanitära skäl – men inte för att de ska få sola och bada på Franska rivieran. Där måste vi ändå kunna sätta ner foten.