Idag är det världsdagen för internationell rättvisa. På denna dag år 1998 antogs Romstadgan som ligger till grund för den Internationella brottmålsdomstolens (ICC) arbete med att lagföra de allra grövsta brotten: aggressionsbrott, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord.
Dagen markerar början av slutet av internationell straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna. Trots att ICC:s befogenheter inte sträcker sig över hela världen har de länder som valt att ansluta sig till domstolen sänt en tydlig signal om att människovärdet är större än någonting annat. Detta har gett människorättskämpar världen över ett stort hopp för framtiden.
Men nu hotar införandet av ett nytt brott i Romstadgan att urholka tyngden av ICC:s arbete. Det nya brottet avser miljöförstöring och kallas för ”miljömord” eller ”ekocid”. På senare år har begreppet fått stor spridning världen över, inte minst i Sverige där Miljöpartiet och Vänsterpartiet starkt förespråkat idén. I Europaparlamentet har också Socialdemokraterna stött förslaget.
I grund och botten grundar sig idén i en god tanke om att allvarlig miljöförstöring inte ska kunna ske utan kännbara konsekvenser som också avskräcker inför framtiden. Men tyvärr slår det helt fel. I stället för att skapa rättvisa, urholkar begreppet tyngden i Romstadgans andra brott, inte minst folkmordsbrottet, som begreppet aspirerar på.
”Miljömord” bygger på tanken att naturen har rättigheter som går att likställa med människans, och att när dessa kränks förtjänar naturen upprättelse och rättvisa. En välmående natur och ett klimat i balans är en förutsättning för att vi alla ska kunna leva ett gott liv här på jorden. Därför har naturen ett värde för mänskligheten. Men detta värde kan aldrig någonsin likställas med människovärdet. Därför har miljömord ingen plats i Romstadgan.
På dagen för internationell rättvisa påminns vi inte bara om Romstadgans betydelse, men också vikten av att försvara dess ställning. Förintelsen, Turkiets systematiska utrotning av armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker, eller massakrerna på tutsis i Rwanda – ingen kan någonsin hävda att samma ondska återfinns ens i de allra grövsta former av miljöförstöring. Att debatten går i en annan riktning oroar mig djupt, samtidigt som det ger mig fortsatt kraft att aldrig sluta kämpa för att fler ska förstå vikten av människovärdet i all politik.
Bild: från mitt besök till Yad Vashem, minnesplats för förintelsen, Israel 2019.