Igår besökte Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg oss i utrikesutskottet. Jag tog tillfället i akt att först och främst tacka Jens för hans arbete för att Sverige och Finland ska kunna bli Natomedlemmar. Jens har spelat en avgörande roll i den process som slutligen ledde till att Sverige äntligen bjöds in till Nato.
Jens var tydlig med att det faktum att Sverige och Finland nu blir medlemmar är bra för Sverige och Finland. Men också bra för Nato. Och bra för den transatlantiska säkerheten. Tillsammans blir vi starkare.
När Putin attackerade Ukraina så hoppades han stoppa eller minska Natos betydelse. Vad som nu hänt är det totalt motsatta. Kriget kommer att leda till att fler av Rysslands grannar är del av Nato och att Nato är mer sammansvetsat och inflytelserikt än någonsin.
Utvecklingen är exceptionell. Sveriges och Finlands väg in i Nato är rekordsnabb. Det är givetvis bra och nödvändigt.
Jag kan dock inte släppa tanken av att hela denna process borde ha gjorts för länge sedan – innan Rysslands invasion av Ukraina. Det är beklagligt att det skulle krävas ett brutalt krig i ett grannland för att Sverige skulle ta steget in i försvarssamarbetet. Bara ett fullvärdigt medlemskap ger Sverige de säkerhetsgarantier som krävs för att kunna försvara vårt land.
Kristdemokraterna har länge sagt att säkerhet byggs tillsammans med andra. Nato är den främsta garanten för fred, säkerhet och militär förmåga i vår del av världen. Ett svenskt medlemskap medför att vi äntligen fullt ut kan planera, synkronisera och öva tillsammans med våra grannar.