Idag är det Eritreas självständighetsdag – något som för mina tankar till den svensk-eritreanske författaren och journalisten Dawit Isaak.
Trots att Dawit valde att återvända till Eritrea när landet blivit självständigt har han endast fått uppleva en bråkdel av landets nya historia. I över 20 av de 31 år som Eritrea varit självständigt har Dawit Isaak suttit fängslad utan varken åtal eller försvar, utan rättegång eller dom. Fram tills idag har han suttit 7548 dagar oskyldigt fängslad.
Född och uppvuxen i Eritrea flydde Dawit på 80-talet till Sverige där han senare också erhöll svenskt medborgarskap. Under åren i Sverige verkade Dawit inom den eritreanska diasporan för att sedan återvända till landet när det blev självständigt, och starta dess första oberoende tidning Setit. 2001 greps han i sitt hem av eritreansk polis för ”brott mot rikets säkerhet”. I själva verket var det det fria ordet som inte accepterades av den eritreanska regimen – Dawit hade bland annat låtit publicera artiklar om den regimkritiska gruppen G-15.
Efter självständigheten är Eritrea långt ifrån det land som Dawit hade hoppats på. Eritrea är en hårdför diktatur, helt utan yttrandefrihet. Så sent som för någon vecka sedan återfanns återigen Eritrea på botten av Reportrar utan gränsers årliga pressfrihetsindex.
För Dawits del har den svenska regeringens ”tysta diplomati” inte gett någonting. Som svensk Europaparlamentariker har jag flera gånger belyst och drivit Dawits fall. Jag har bland annat arrangerat ett seminarium om Dawits öde och sett till att varje ledamot i parlamentet fått Dawits bok. Jag har även tagit initiativ till en resolution från Europaparlamentet som kräver hans omedelbara frigivande.
Idag på Eritreas nationaldag tänker jag därför extra mycket på Dawit Isaak, på hans familj och på alla de som inte kan yttra sig fritt i Eritrea.
Här finns information om hur man kan skänka en gåva och på andra sätt stödja stödföreningen Free Dawit, som driver ett aktivt arbete för Dawits frigivande: https://freedawit.com/stod-oss/