Nyligen kom beskedet från Iran att den svensk-iranske läkaren och forskaren Ahmadreza Djalalis dödsdom kommer att verkställas innan den 21 maj. Läget är nu absolut akut. Nu måste såväl Sverige som EU ta till alla medel som står till buds för att rädda Djalalis liv. Snart kan allt vara försent.
Europaparlamentet har tidigare krävt Djalalis omedelbara frigivande vid flera tillfällen. Jag har själv varit med och förhandlat fram flera resolutioner som skarpt fördömer Irans agerande mot Djalali och andra oskyldigt dömda i Iran, i vilka parlamentet också krävt Djalalis omedelbara och villkorslösa frigivande.
Det var 2016 som Djalali kidnappades av den iranska underrättelsetjänsten. På grundlösa anklagelser om spionage dömdes Djalali år 2017 till döden. Främst har han suttit fängslad i det ökända Evin-fängelset utanför huvudstaden Teheran där han har utsatts för psykisk och fysisk tortyr.
Nu ska hans liv släckas.
Innan gårdagens omröstningar i Strasbourg tog jag ordet för att uppmärksamma parlamentets alla ledamöter om den akuta situationen för Djalali. Talmannen tackade mig och lovade att ta frågan vidare (se vårt meningsutbyte i kammaren nedan).
Den svenska regeringens ”tysta diplomati” har varit fruktlös. Nu måste mer – mycket mer! – göras. Vi kan inte passivt se på när mänskliga fri- och rättigheter brutalt kränks på detta sätt. Nu måste regeringen vara tydlig mot Iran: om Djalali avrättas kommer det få kännbara konsekvenser för Iran.
Ord kan inte beskriva den iranska regimens ondska. Mina tankar är med Djalali och hans familj i detta nu.