Första gången jag träffade Ingvar Oldsberg var jag 17 år och hade precis tävlat i junior-VM i simning. Det blev början på en lång vänskap.

Han var en av de som tidigt följde min idrottskarriär med stort engagemang, långt innan dess att vare sig handikappidrotten i stort eller jag själv hade fångat medias intresse. När jag sedan slog världsrekord innan Atlanta-96 så kom han och bjöd på tårta. Under senare år, långt efter min simkarriär, var jag ofta med på de tennisturneringar för ungdomar som han och Björn Hellberg arrangerade.

Ingvar hade ett stort hjärta, han mötte alltid alla med ett stort leende och hans betydelse för svensk idrott går inte att beskriva. Inte minst hans insatser i BingoLotto har gett ungdomsidrotten i Sverige enorma resurser.

När jag idag möttes av den tragiska nyheten att Ingvar gått bort, så går mina tankar till Ingvars anhöriga och vänner. Tack för allt du betytt för så många, inklusive mig själv.