Idag minns vi ett av de mest ondskefulla brott mänskligheten har skådat. Idag ger vi smärtsamma minnen och vittnesmål plats.
Åttio år har passerat sedan 1942, då Förintelsen nådde sin kulmen. Vi är många som lovat ’aldrig igen’.
Men antisemitismen är fortfarande närvarande i våra liv. Judar flyttar från kommuner som Malmö, då de inte känner sig säkra där. På sociala medier florerar antisemitiska slagord. När judiska ungdomar ska välja gymnasium måste de fundera på vilket gymnasium de kan gå på för att antisemitism inte ska bli ett problem. I vissa områden räds man att prata hebreiska öppet, eller bära kippa. Regeringspartiets ungdomsförbund sjunger antisemitiska ramsor på gator och torg. Andelen brott med antisemitiska förtecken ökar i så gott som varje europeiskt land.
Det är samma, förhatliga judehat – nu som då. I ett EU vars själva existensberättigande är ”aldrig igen” får detta inte fortgå. Dagens attityder lägger grunden för vår gemensamma framtid. Därför måste arbetet för att bekämpa alla former av antisemitism fortsätta – och intensifieras.
Att stå upp för judiskt liv i vårt land och i Europa är ett medmänskligt ansvar som angår oss alla. Historielösheten och undfallenheten inför judehatet måste få ett slut. Den extremism som föder och göder det, måste bekämpas. Europa ska vara tryggt och säkert för alla judar, överallt – alltid.
På bilden: Europaparlamentets högtidlighållande av dagen. Förintelseöverlevaren Margot Friedländer höll ett oerhört fint och viktigt anförande.