När Europaportalen häromdagen frågade svenska europaparlamentariker om hur de ser på risken för krig i Europa var det särskilt ett av svaren som förvånade mig.
Malin Björk (V) svarade att hon inte tror att någon aktör är intresserad av krig. Detta uttalande får mig att ifrågasätta Malin Björks engagemang i frågan. Har hon inte sett den ryska militära upptrappningen vid Ukrainas gräns? Man förflyttar inte 100.000 soldater mot en annan stats gräns om man har fredligt uppsåt. Jag är själv en positiv person, men det är farligt att låta positiviteten göra en naiv.
För alltmedan vänstern inte tror någon aktör är ”intresserad” av krig har krig faktiskt pågått sedan Ryssland invaderade Krim 2014.
Krig eller inte krig, Ryssland är experter på gråzonen däremellan. Kremls gråzonsattacker och hybridkrigsföring såsom cyberattacker och desinformationsspridning måste även dem bemötas.
Krig och konflikt är inte svart eller vitt. Men en sak är säker, det finns onekligen aktörer som är intresserade av att kullkasta vår säkerhet. Jag tycker inte vi ska vara rädda – det är precis det Kreml vill – men däremot måste vi vara förberedda för olika scenarier, till och med ett fullskaligt krig.
Därför behöver EU nu:
Samarbeta nära med försvarsalliansen NATO
Förbereda fler skarpa sanktioner mot de som ingår i Putins krets
Öka stödet till Ukraina
Minska beroendet av rysk gas
Det finns mycket som behöver göras. Men vad som självklart inte får ske är blåögda förhandlingar med Putin. De ryska krav som ställts är orimliga. Vi får inte glömma att det är Ryssland som orsakat osäkerheten som nu råder; att ge efter för Putins krav vore därför att gå rakt in i hans fälla.