I snart 4 år har den svenske medborgaren och forskaren Ahmadreza Djalali suttit oskyldigt fängslad i Iran sedan han dömdes för påstått spionage för Israels räkning. Han dömdes till döden.
Idag fyller Ahmadreza Djalali 50 år. Istället för att bli firad och uppvaktad av sina nära och kära i frihet sitter han inlåst i väntan på att dödsdomen ska verkställas. Utsatt för mental och fysisk tortyr.
Mina tankar går ut till Ahmadreza. Mina tankar går ut till alla falskt anklagade fångar.
Men tankar utan gärningar förblir verkningslösa. Sverige och EU får inte glömma Ahmadreza Djalali! Genom att ständigt uppmärksamma hans fall hoppas jag att vi kan öka pressen på Irans regim att släppa honom. På min partigrupp EPP:s initiativ tog Europaparlamentet fram en resolution som i hårdast möjliga ordalag fördömer den iranska regimen i somras. Vi kräver att Ahmadreza Djalali och andra oskyldigt fängslade EU-medborgare omedelbart och villkorslöst frisläpps.
Den svenska regeringens ”tysta diplomati” är däremot väldigt oroväckande. Vad sänder regeringen för signaler till Iran och andra skurkregimer när Sverige inte öppet kräver att vår medborgare omedelbart frisläpps? Vad sänder det för signaler i Sverige? Vi kan inte passivt se på när fri- och rättigheter brutalt kränks på detta sätt.
Nästa år hoppas jag innerligen att Ahmadreza firar sin födelsedag hemma i Sverige. För att det ska ske måste den svenska regeringen agera. Varje dag Ahmadreza tillbringar bakom lås och bom utgör ett enormt misslyckande för svensk utrikespolitik.