Idag är det ”val” i Venezuela, ett val som är allt annat än demokratiskt.
Venezuela var för några årtionden sedan Latinamerikas rikaste land, men sedan länge befinner landet nu i en djup politisk, social och ekonomisk kris. Situationen har successivt förvärrats av tjugo års vanstyre av Hugo Chávez och Nicolás Maduro.
Venezuela befinner sig nu på gränsen till statsbankrutt och många människor kämpar för sin överlevnad. Sedan 2014 har 5,4 miljoner människor flytt landet. Det är den största flykten i Latinamerikas historia.
Det är ingen som tror att dagens kommunal- och regionalval val kommer vara varken fria, rättvisa eller transparenta. Venezuela är en diktatur, där regimen kontrollerar pressen, rättsväsendet – ja, hela samhället. Regimen har fängslat och/eller diskvalificerat oppositionens kandidater. Miljontals människor som tvingats fly landet har fråntagits sin rösträtt.
Mot den bakgrunden är det minst sagt anmärkningsvärt att EU för första gången på 15 år valt att skicka valobservatörer till Venezuela. Valobservatörer på plats kommer oundvikligen att legitimera Maduros regim. EU borde hålla sig till att kritisera Maduros grymma behandling av det venezuelanska folket, och har ingen anledning att medverka i Maduros skådespel.
EU ska vara demokratikämparnas vän. EU ska givetvis också vara en varm vän till folket i Venezuela. Jag beklagar att EU idag är alldeles för vänskaplig med diktatorn Nicolás Maduro. Vissa värderingar är inte valbara. Att välja demokrati och frihet framför diktatur och förtryck borde vara självklart. Alltid.