Idag är det 2192 dagar, sex år, sedan Gui Minhai greps av kinesiska agenter och fördes till Kina.
Hans ”brott”? Gui Minhai stod upp mot den kinesiska kommunistregimen. Gui, författare, förläggare och poet, nyttjade sin yttrandefrihet. Men grundläggande fri- och rättigheter betyder ingenting för den kinesiska regimen.
Innan Gui Minhai greps publicerade han regimkritiska böcker. Hans böcker var populära. För populära ansåg regimen. Därför skickades kinesiska agenter för att kidnappa Gui Minhai, svensk medborgare, från hans semester i Thailand.
Sedan dess har Gui hållits isolerad från omvärlden, inte ens svenska diplomater har fått tillträde. Förra året dömdes han till tio års fängelse i någon slags hemlig ”rättegång”, helt utan insyn eller den konsulära assistans han har rätt till.
Den svenska regeringens tysta diplomati har helt misslyckats, och man måste fråga sig: gör regeringen allt den kan för att få till en frigivning? Nyttjas alla de politiska och diplomatiska verktyg som står till buds till fullo?
Till min stora besvikelse valde Socialdemokraternas ledamöter här i Europaparlamentet att inte stödja nomineringen av Gui Minhai till parlamentets stora Sakharovpris i år. Det är sorgligt. För det är min absoluta övertygelse att Gui Minhais frihet är helt beroende av omvärldens påtryckningar.
Gui Minhai förtjänar omvärldens uppmärksamhet. Han förtjänar att hedras.