Israel är så mycket mer än den judiska nationens hemland.
Israel är så mycket mer än konflikten mellan israeler och palestinier.
Inte minst så är Israel ett innovationsintensivt, vänligt sinnat land mitt i den krutdurk som vi känner som Mellanöstern.
EU är Israels främsta handelspartner. Sedan år 2000 så regleras handelssamarbetet av ett associeringsavtal, som utgör ramverket för politisk dialog och ekonomiskt samarbete parterna emellan.
Avtalet är ett kvitto på EU:s samarbete med en av unionens allra närmsta allierade.
Utvecklingen av samarbetet lämnar dock en hel del att önska. Detta inte minst då det så kallade associeringsrådet för avtalets implementering inte sammanträtt sedan 2012 (!).
Det duger inte.
Då EU:s utrikesministrar, inklusive Ann Linde, i måndags träffade Israels nyutnämnde utrikesminister Yair Lapid så dryftades de bilaterala relationerna.
Vid nästa möte förväntar jag mig dock att frågan om ett återupprättat associeringsråd inte bara lyfts, utan också resulterar i att rådet faktiskt också sammanträder snart igen.
Detta med målbilden att i närtid inleda förhandlingar om ett fullfjädrat frihandelsavtal med Israel.
Att så sker borde ligga inte minst i Sveriges intresse. I synnerhet som den socialdemokratiskt ledda regeringen starkt bidragit till såväl EU:s som Sveriges kraftigt försämrade relationer med Israel under senare år.
I en snabbt föränderlig omvärld gäller det att visa sina vänner uppskattning. Israel är en av EU:s närmsta och mest pålitliga vänner.
Det är hög tid för Ann Linde och hennes utrikesministerkollegor att inse det.