Igår röstade parlamentet om en resolution om människorättssituationen på Kuba.
Resolutionen staplar kritik på kritik mot den kubanska kommunistregimens förtryck. Här är ett axplock:
Regimen begränsar personer med andra politiska övertygelser från att delta i det offentliga politiska livet. Regimen ändrade konstitutionen 2019, inte bara för att frysa alla processer för reformering av friheter och rättigheter, utan också för att ytterligare begränsa dem. Regimen förföljer aktivister och journalister. Regimen begränsar konstnärers yttrandefrihet. 
Europaparlamentet fördömer skarpt kvarhållandet av politiska fångar, den ihållande politiska förföljelsen samt trakasserierna mot och de godtyckliga frihetsberövandena av oliktänkande i Kuba.
Malin Björk (V) röstade mot resolutionen. Varför? Hur kan inte demokrati och mänskliga fri- och rättigheter vara viktigare än att hålla ideologiska systerpartier bakom ryggen? Jag kan inte se något annat skäl än att deras hat mot USA är större än deras kärlek till demokratier.
Vänstern fördömer alltid väst – och framförallt USA – hellre än diktaturer. Men, Malin Björk, det här handlar inte om USA:s sanktioner. Det här handlar om hur kubanerna förtrycks. Hur kubanerna inte kan leva fritt i ett demokratiskt samhälle. Det finns därför ingen ursäkt för att rösta mot. Det som sker är att Vänsterpartiets sanna, odemokratiska ansikte blottas – återigen.