Jag minns att jag såg ett TV-inslag om Rumänien eller Bulgarien, när jag var i 10-11-årsåldern. Det handlade om hur funktionsnedsatta hade det i de länderna. De låstes in och tvingades leva sina liv under vidriga förhållanden på institutioner. Det föll sig naturligt att jämföra med min egen situation och jag insåg att om jag hade fötts i ett av de länderna så hade jag bott på en av de hemska institutionerna. Jag kände mig därför oerhört glad över att vara just svensk, eftersom man i Sverige redan på 70-talet kunde bo hemma hos sin familj – även om man har en funktionsnedsättning. Jag minns att jag redan då, som 11-åring, tänkte att jag vill försöka hjälpa de människorna när jag blivit äldre.
Under min uppväxt har jag ofta känt tacksamhet för min barndom och mina förutsättningar, trots min egen funktionsnedsättning. Samtidigt har jag trott, rentav tagit för givet, att situationen förbättrats i alla EU:s medlemsländer och grannländer.
När jag 2019 såg GP:s granskning ”Det glömda Europa” blev jag dock smärtsamt varse om att ett land som kandiderar om EU- edlemskap än idag låser in personer med funktionsnedsättning i förfärliga institutioner. Då lovade jag att om jag blir invald till Europaparlamentet, så går min första officiella resa till Nordmakedonien. Jag lovade att personligen granska hur de behandlar sina medborgare med funktionsnedsättningar.
Jag besökte Nordmakedonien för ett och ett halvt år sedan. Mitt besök på Demir Kapijainstitutionen var värsta jag sett i hela mitt liv. människor med olika funktionsnedsättningar har lämnats där – utan kläder, vård eller hopp – i över femtio år.
Då förstod jag att EU måste öka kraven på Nordmakedonien. Samtidigt kan EU också ge hjälp och assistans för att avinstitutionaliseringen ska ske så snabbt som möjligt.
Europaparlamentet antog sin årliga rapport om Nordmakedonien i mars. Efter hårda förhandlingar och enträget arbete fick jag till slut igenom mitt ändringsförslag till rapporten. Därför innehåller rapporten nu äntligen tydliga krav gällande behandlingen av funktionsnedsatta.
Tack vare mitt ändringsförslag kräver Europaparlamentet följande:
avinstitutionalisering i Nordmakedonien. att Nordmakedonien avsätter ekonomiska resurser och infrastruktur för att säkerställa anständiga levnadsvillkor. ett upphävande av Nordmakedonska bestämmelser som tillåter ofrivilligt frihetsberövande. att Nordmakedonska myndigheter framöver systematiskt samarbetar med organisationer för personer med funktionsnedsättning.
För mig råder ingen tvekan: innan Nordmakedonien respekterar alla medborgares mänskliga rättigheter och behandlar hela sin befolkning med värdighet är de inte välkomna i EU.
Detta är en stor seger för mig, men i första hand en seger för de som lever med en funktionsnedsättning i Nordmakedonien!
Reportage i TV4: KD.nu/tv4-210325
Reportage i Göteborgs-Posten (bakom betalvägg, prova 2 månader för 1 kr): KD.nu/gp210326
Foto: Mikael Sundberg – fotograf