I Dagens industri häromsistens uttalade sig utrikeshandelsminister Anna Hallberg om EU:s kommande investeringsavtal med Kina, det så kallade Comprehensive Agreement on Investment (CAI). Goda ekonomiska effekter förutspås.
Så är det. Kina, och inte USA, är numer EU:s största handelspartner. Det tilltänkta avtalet kommer möjliggöra utökat marknadstillträde och förbättrade möjligheter att investera, samt ökad transparens i handelsrelationerna EU och Kina emellan.
Stärkta ekonomiska relationer med kommunistregimen i Peking får dock aldrig ske på bekostnad av de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ett investeringsavtal får inte undertecknas på bekostnad av tibetanernas självbestämmande eller uigurernas frihet. Ett investeringsavtal får inte undertecknas på bekostnad av Hong Kong-bornas säkerhet eller taiwanesernas självständighet.
Så istället för att bara stirra sig blinda på de ekonomiska fördelarna måste Anna Hallberg och hennes EU-kollegor också ställa tuffa krav på Kina. Bland annat måste man kräva att det framtida investeringsavtalet inkluderar krav på Kina att ratificera den internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner om tvångsarbete.
Sveriges och övriga EU:s regeringar måste alltid stå upp för mänskliga fri- och rättigheter, inte minst när vi sluter nya lukrativa avtal. Man kan inte prata om allas lika värde när det passar, bara för att sticka huvudet i sanden så snart man känner doften av nypressade sedlar.
Om detta skriver jag idag i Epoch Times: https://epochtimes.se/Debatt-Stall-tuffa-krav-pa-Kina