Häromdagen kunde vi läsa om hur Ung Vänster har ”ett kommunistiskt samhälle” som sin yttersta målsättning. Det faktumet är på intet vis förvånande.
Förvånande är heller inte Malin Björks svar på min artikel om Vänsterpartiets fjäskande för kommunistregimen i Venezuela. Det är en enda lång harang om hur jobbigt hon tycker det är att få etiketter klistrade på sig.
Detta trots att min artikel handlade om hur Malin Björk röstat. Hur hon röstat mot ett nästintill unisont, kraftfullt fördömande av en diktator och en diktatur som saknar motstycke i vår samtid. Hur hon röstat mot ett avståndstagande från en regim som drivit fem och en halv miljon människor (!) på flykt.
Men istället för att förklara sitt röstbeteende och fördöma Maduros mördarregim så är Malin Björk mer upptagen av att anklaga mig för att vara såväl ”abortmotståndare” som ”homofob” och ”smygrasist”. Anklagelser helt utan grund, naturligtvis. Som kommer från en företrädare för ett parti som aktivt stöttat kommunistregimer, dessutom.
Att så är fallet visar Malin Björk då hon vägrar ta ställning mot den venezuelanska kommunistdiktaturen. Det visar hon genom att tillhöra en partigrupp med företrädare som öppet hyllar Stalin, Mao och andra folkmördare. Den är inte en etikett – det är fakta.
Läs min slutreplik i dagens Expressen här: https://www.expressen.se/…/i-malin-bjorks-partigrupp…/