Den iranska regimen bedriver ett omfattande påverkansarbete mot europeiska mål. EU måste ges fler verktyg för att bemöta detta hot. I dagsläget finns det endast en person inom Europeiska utrikestjänstens arbetsgrupp syd som talar farsi och som jobbar med att bevaka Iran. Det är på tok för dåligt.
Det är Europeiska rådet som beslutar om inriktningen för verksamheten och det finns inga planer idag på att införa förstärkningar, har jag fått veta. Detta trots att Europaparlamentet så sent som i november förra året ställde sig positivt till mitt krav att inrätta en strategisk kommunikationsenhet inom EU för att bekämpa iransk desinformation, propaganda och spionage. Här måste Sverige trycka på för att förslaget ska gå igenom i rådet.
Min fråga till den svenska regeringen lyder: Varför dröjer det? Varför respekterar man inte Europaparlamentets beslut?
Det har snart gått fem år sedan den svenske forskaren Ahmadreza Djajali greps i Iran. Han sitter oskyldigt anklagad och har dömts till döden. Den svenska regeringen måste ge fallet Djalali högsta prioritet.
Nu är inte tid att diskutera handelsrelationer, sanktionslättnader, kulturutbyten eller klimatsamarbeten. Den islamiska republiken Iran är en förtryckarregim vars bäst-före-datum hör hemma på medeltiden, snarare än år 2021.
Sverige måste ompröva sin hållning gentemot Iran. Att olovligen frihetsberöva en svensk medborgare och döma honom till döden måste få konsekvenser. Djalali måste friges omedelbart. Klockan tickar fortare för varje dag som går.