Den svenska utrikespolitiken ska fokusera på att stärka demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Tillsammans kan vi göra mer skillnad än var land för sig. Därför är det viktigt att Sverige är en aktiv medlem i EU, till exempelvis idag när EU håller ett möte med Kuba.
I Kuba styr kommunistpartiet med järnhand och politiskt oliktänkande trakasseras och fängslas av säkerhetstjänsten. Hela rättssystemet är underställt kommunistpartiet. Kuba är det enda landet i Latinamerika som Amnesty International och andra oberoende övervakare av de mänskliga fri- och rättigheterna inte har tillträde till.
Samtidigt råder den värsta matbristen på flera decennier. Att handla mat innebär timmar av köande och skyhöga priser. Kubanernas situation är allt annat än värdig.
EU och Kuba har sedan ett par år ett samarbetsavtal om politisk dialog, utvecklingsbistånd och handel (PDCA). Alltsedan det undertecknades har Kristdemokraterna varit kritiska till detta avtal. Politisk dialog är välkommet, men vi kan inte låta den kubanska kommunistregimen definiera ’mänskliga fri- och rättigheter’.
Dagens möte med Kuba ska handla om samarbetsavtalets genomförande. I den diskussionen är det dags för Sverige att bekänna färg. Den kubanska regimen gör inte i närheten av tillräckliga framsteg i fråga om demokrati, mänskliga fri- och rättigheter eller ekonomiska reformer. Det duger inte. Jag förväntar mig att Kuba får svidande kritik idag. Så också av Sveriges vänsterregering.
(Nyligen frågade jag EU:s utrikeschef om han planerar ett brådskande möte med Kuba. Läs om det här: https://davidlega.eu/…/kubanernas-frihet-kan-inte-vanta/)