Denna vecka har jag lett Europaparlamentets förhandlingar om en resolution om Iran.
Resultatet blev att Europaparlamentet har idag ställt sig bakom en tuff linje gentemot skurkregimen i Teheran – ett steg i rätt riktning.
Normaliserade relationer och ”business as usual” är omöjligt med en regim som torterar och mördar sina meningsmotståndare.
Den iranska regimen är också en av världens främsta finansiärer av internationell terrorism. Med iranskt ”bistånd” sprids den vidriga terror som nu utgör ett av vår tid absolut största, globala säkerhetshot.
Den svenska regeringen verkar märkligt nog vilja stärka relationen till ayatollorna, exempelvis genom att ansluta Sverige till handelssystemet INSTEX.
Och när det kommer till den svenska forskaren Ahmadreza Djalali, som sitter inspärrad i väntan på dödstraff, fortsätter den svenska regeringen med sin så kallade ”tysta diplomati”.
Det duger inte.
Några av de viktigaste budskapen i dagens resolution:
Stötta det iranska folkets i deras kamp för att få bo i ett fritt och demokratiskt land. Ahmadreza Djalali måste omedelbart släppas fri och kompenseras för det han fått genomlida. Ytterligare sanktioner mot Iran är nödvändiga om Ahmadreza Djalali inte friges. Iran måste ta itu med diskriminering och förföljelse av religiösa och sexuella minoriteter, såsom kristna och HBT-personer. En FN-ledd utredning om brott mot internationell rätt och allvarliga kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna bör inrättas.
Vi kan nu bara hoppas att Sverige, med utrikesminister Ann Linde i spetsen, snart förmår att tala samma klarspråk som Europaparlamentet gjort idag.