Idag har Moldaviens nyvalda president, Maia Sandu, besökt oss i Europaparlamentets utrikesutskott. Hon har en svår uppgift framför sig.
Hon har lovat att kämpa mot den djupt rotade korruptionen i landet.
Hon har lovat att kämpa för ett Moldavien som närmar sig EU – istället för Putins Ryssland. Hon har lovat att kämpa för Moldaviens territoriella integritet.
Moldavien tillhör EU:s östliga partnerskap. Sedan 2016 finns ett associeringsavtal mellan EU och landet, med ett EU-medlemskap som långsiktig målsättning.
Vägen dit är dock lång, och det finns många hinder på vägen. Framför allt måste korruptionen stävjas, samtidigt som ekonomin och rättsväsendet reformeras.
Dessutom:
När EU erbjuder tillgång till sin lukrativa, inre marknad måste det innebära att Moldavien förbinder sig att i gengäld stärka demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna, bekämpa korruptionen, stärka rättssamhället och reformera ekonomin. När EU erbjuder lån, bistånd och teknisk assistans till Moldavien bör man också villkora det stödet. Exempelvis behövs både kunskap och resurser i den moldoviska administrationen för att förbättra efterlevnaden av rättsstatens principer och främja god samhällsstyrning. När det blir lättare att resa mellan EU och Moldavien måste detta åtföljas av ökat samarbete på brottsbekämpningens område.
EU-medlemskap eller ej, så är jag övertygad om att EU kan bidra till en bättre livssituation för moldovierna. Detta inte minst med Putin som alternativet i den andra vågskålen.
I sammanhanget är det en befrielse att Moldavien nu valt en EU-vänlig president. Nu återstår för såväl Maia Sandu som för EU att ”walk the talk”. Alla löften som ges och alla avtal som skrivs under måste efterlevas och kontrolleras.
Så funkar EU bäst och så får vi bäst utfall för våra, liksom för Moldaviens, medborgare.