Liberalerna, eller Folkpartiet, som de hette på den tiden, var de som skapade LSS och den personliga assistansen i Sverige. Tillsammans med KD, M och C skapade man i grunden ett fantastiskt system, men idag är det hotat på många sätt.
När jag blev vald till Europaparlamentet så lovade jag att vara en röst för dem som har svårast att göra sig hörda. Till dem hör många personer med funktionsnedsättning. Det är en stor och väldigt blandad samling människor. Jag är ju själv en av dem.
För att så många som möjligt ska ha värdiga liv, fyllda av möjligheter att utvecklas och klara sig själva, måste ett förstatligande av den personliga assistansen nu till.
Det vet vi Kristdemokrater. Det borde också Liberalerna veta.
Liberalernas ointresse är faktiskt både överraskande och oroande. Detta speciellt i ett läge där allt färre personer beviljas assistansersättning: drygt 2000 personer färre idag jämfört med januari 2016. Detta sker med Liberalernas passiva stöd.
Neddragen, eller i värsta fall borttagen, assistans är ingenting annat än en personlig katastrof för den funktionsnedsatte och dennes familj. För att sådana katastrofer ska kunna undvikas måste staten nu bli ensam huvudman för den personliga assistansen.
Just därför tar vi Kristdemokrater, tillsammans med M och V, nu ett gemensamt initiativ i riksdagens socialutskott. Frågan måste utredas omgående, så att en ny lagstiftning finns på plats före mandatperiodens slut.
Bara så kan vi säkra rätten till personlig assistans, varthän i landet man än må vara bosatt. Jag förutsätter att Liberalerna delar den åsikten. Om Liberalerna ännu en gång sviker sina egna ideal och väljer makten med Socialdemokraterna framför de människor som kanske är de enda som fortfarande röstar på dem, ja, då har de svikit en gång för mycket. Då finns det ingen som helst anledning att fortsätta rösta på dem. Då har de inte längre något i Sveriges riksdag att göra.
Om detta skriver jag idag i Expressen: https://www.expressen.se/…/l-har-snart-inget-i…/