Det råder inget tvivel om att samhällets mest sårbara, de redan utsatta grupperna, har drabbats hårdast av pandemin. Det värsta tänkbara hände: Smittan tog sig in på vård- och omsorgsboenden. Samhällen i Europa misslyckades med att skydda sina mest sårbara medborgare.
Flera länder vittnar om att en stor del av såväl dödsfall som smittade av COVID-19 har inträffat i boenden för äldre och personer med funktionshinder. WHO indikerade att hälften av dödsfallen i Europa hittills har inträffat i verksamheter kopplat till vård- och omsorgsboenden och andra stödtjänster.
Många länder underlät att hantera situationen i vårdinrättningar som en prioritet, vilket resulterade i en undermålig förmåga att bemöta krisen. Brist på skyddsutrustning, testning och rutiner som utsatt såväl personal som patienter för risker.
Låt mig påminna er om institutionen i Rumänien där 242 personer med funktionsnedsättning smittades och där personal skickades till sjukvården men de intagna lämnades kvar, isolerade från samhället och utan tillgång till vård.
Låt mig påminna er om alla de människor som föll offer för regeringarnas bristande konsekvensanalys vid beslut om nödåtgärder vilket ledde till ogenomtänkta restriktioner. Detta lämnade människor utan det stöd och den assistans de behöver för att leva och tvingats förlita sig på anhöriga eller där ingen annan utväg finns – institutioner.
Låt mig påminna er om att människovärdet är okränkbart. För här har vi all anledning att tvivla på hur denna grundläggande princip värnats under pandemin.
Mot bakgrund av det fruktansvärda misslyckandet med att skydda de mest sårbara under denna pandemi så kräver jag med flera att en kommitté inrättas för att på europeisk nivå utreda de tragiska följderna av virusutbrottet på vård- och omsorgsboenden. Beredskapsplaner och hanteringen av utbrottet i sektorn måste utvärderas och följas upp med information inför framtida beslut och åtgärder för att säkerställa att detta aldrig sker igen.