Häromveckan röstade vi europaparlamentariker om ett mycket kontroversiellt förslag om EU:s kommande långtidsbudget. Ett rent ut sagt katastrofalt förslag som innefattar allt från en kraftigt ökad budget till nya skatter, liksom att den så kallade återhämtningsfonden för pandemin i huvudsak ska bygga på rena bidrag.
Som parlamentariker är det för mig helt centralt att förvalta det förtroende jag har fått att företräda de kristdemokratiska väljarnas röst – därför röstade jag utan att blinka mot förslaget.
De rödgröna ledamöterna verkar inte ha tagit uppgiften på lika stort allvar. Här i Bryssel, på behörigt avstånd från Stockholm, så valde de socialdemokratiska och miljöpartistiska ledamöterna att gå emot sin egen statsminister genom att antingen avstå eller stödja i slutomröstningen. Genom sitt agerande agerar dessa ledamöter i parlamentet som man gjorde i vilda västern, där man inte alltid behövde ta konsekvenserna av sitt agerande, och inte som i den lagstiftande församling som det faktiskt är.
Och detta helt mot partilinjen på hemmaplan. I helgen presenterade nämligen Stefan Löfven, tillsammans med sina kollegor i Danmark, Nederländerna och Österrike, ett finansiellt sunt förslag till återhämtningsplan, som i mångt och mycket står i direkt kontrast till förslaget som Europaparlamentet röstade om. I en kommentar sade Löfven att “Sverige tillsammans med Danmark, Nederländerna och Österrike driver att vi ska ha ordning och reda i de europeiska finanserna och att storleken på EU:s budget ska hållas nere”.
En på alla vis klok inställning som alldeles uppenbarligen inte vunnit gehör bland de egna europaparlamentarikerna.
I morgon onsdag väntas EU-kommissionen presentera ett nytt förslag till återhämtningsplan. Låt oss hoppas att socialdemokrater och miljöpartister tills dess vaknat till något i sin syn på de svenska skattebetalarnas uppoffring.
https://nxt.bt.se/ledare/lega-jag-svidar-inte-om-till-spenderarbyxor