Förlegade synsätt får tyvärr ofta nytt liv i kris. På grund av COVID-19 fattas många nationella beslut om nödåtgärder och restriktioner runt om i världen just nu. Målet är givetvis att skydda människor, men trots det så försummas just nu en stor grupp.
I flera länder i Europa kan vi bevittna stora insatser i kampen mot Corona-pandemin – mycket handlar om social distansering och restriktioner för att minska smittspridningen. Mitt i allt detta har man glömt personer med funktionsnedsattning som många gånger är beroende av människor som inte bor i hemmet eller tillhör familjen, och därmed inte fullt ut får den hjälp som är nödvändig.
När vi blickar ut över Europa ser vi exempelvis skolor som går över till distansundervisning men glömmer bort elever som är döva och behöver teckenspråkstolkning. Vi ser människor som behöver hjälp för att leva men inte får den. Vi ser institutioner i Rumänien där 242 personer med funktionsnedsättningar smittades och man valde att enbart skicka personal till sjukvården medan övriga lämnades kvar, isolerade från samhället och utan tillgång till vård.
Den mest allvarliga och direkt livshotande formen av diskriminering är den som händer på spanska sjukhus mitt under rådande kris. Man har kunnat se ett mönster i fråga om fortsatt vård där personer med funktionsnedsättningar, som inte alls behöver inspela på chanserna till överlevnad, valdes bort när de tvingats prioritera. Personer utan andra sjukdomar eller placering i riskgrupp, som på grundval av en funktionsnedsättning, prioriteras bort.
Människor ska bedömas individuellt. Den här typen av ren diskriminering får aldrig accepteras.
Det är många som far illa av krisen. Funktionsnedsatta är några av dem som drabbats av nödåtgärder där regeringar verkar ha agerat utan eftertanke. Det är viktigt att ta dessa människor i beaktande för att säkerställa att inga människor faller mellan stolar.
Jag lovade i valrörelsen att vara en röst för de som har svårast att göra sig hörda. Ett förtroende som känns extra betydelsefullt för mig. Därför är det viktigt att uppmana dessa medlemsländer att se till fakta och forskning istället för dessa härsknande synsätt som inte har en plats i dagens Europa.
Vi får inte glömma barnen i skolan.
Vi får inte glömma familjerna som kämpar.
Vi får aldrig glömma att det är människor det handlar om. Oavsett funktionsnedsättning eller inte.