Ikväll fick mina kollegor och jag i parlamentets utrikesutskott möjlighet att fråga ut EU:s utrikeschef, Josep Borrell, om de väldigt allvarliga anklagelser som florerat under veckan. Flera medier har rapporterat att EU:s utrikestjänst låtit sitt arbete med en rapport om desinformation om Covid-19 påverkas av påtryckningar från Kina.
Det har visat sig finnas två versioner av rapporten, och den senare innehåller färre kritiska fakta om Kinas spridning av falska nyheter. Den versionen upplevs helt enkelt som en urvattnad version som springer den kinesiska kommunistregimens ärenden.
Teoretiskt sett skulle det kunna finnas legitima orsaker till skillnaderna i de båda versionerna. Borrell menade till exempel att de båda dokumenten riktar sig till olika målgrupper: den första till experter och tjänstemän, skriven för internt bruk, och den andra till allmänheten. Och det kan möjligtvis förklara varför språket skiftar.
Däremot förklarar detta inte varför väsentlig fakta och befogad kritik försvunnit från den senare versionen.
Tyvärr lämnade kvällens frågestund mycket att önska. Både vad gäller fakta – vad har egentligen hänt? – och även en större förståelse hos Borrell för det inträffade. Utrikeschefen måste ta den högst befogade oron på största allvar.
Gör han inte det är EU:s utrikestjänst inte mycket värd. För vad EU:s medborgare behöver är varken vilseledande rapporter eller lättköpta tjänstemän, utan en oberoende utrikesförvaltning som i alla lägen sätter deras intressen och säkerhet i första rummet. Allt annat vore pinsamt.