Efter åratal av hot meddelade Turkiets president Erdoğan i lördags så slutligen att han öppnat Turkiets gräns mot EU.
Konsekvenserna blev med ens katastrofala. De tiotusentals människor som nu återigen knackar på Europas port kan, enligt Erdoğan, snart vara ”miljontals”.
EU måste nu omedelbart upphäva Turkiets status som kandidatland och med kraft stödja Bulgarien och, framförallt, Grekland i säkrandet av EU:s yttre gräns.
För detta vilar ett tungt ansvar på Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson (S). En av hennes kärnuppgifter är nämligen att stärka EU:s yttre gränser. Skyddet av dem är centralt för att få till stånd en human, ordnad och ansvarsfull migrationspolitik, där ekonomiska migranter behandlas för sig och flyktingar för sig.
EU klarar nämligen inte ett nytt 2015. Allra minst gör naiva Sverige det.
Därför behöver vi en gemensam migrationspolitik som bistår skyddsbehövande och effektivt motar bort avarter som folkmördare, människosmugglare och yrkeskriminella. Skrupelfri som han är har Erdoğan nämligen ingenting emot att ge människosmugglare och terrorister fri lejd till Europa. Tvärtom är det en välbeprövad taktik som syftar till att splittra vår kontinent.
Men i hans katt- och råtta-lek med EU så är det Erdoğan som är råttan. Bättre än någon annan inser han hur högt priset vore för förlorad tillgång till världens största, inre marknad. Bättre än någon annan vet han att tiotals miljoner turkar kommer hålla honom ansvarig för att ha skjutit landets EU-drömmar i sank.
Det måste kosta att bryta mot EU:s grundläggande värden. Ett EU-medlemskap är ingenting man får, utan någonting man förtjänar.
Och Turkiets förtryckta och Syriens fördrivna förtjänar bättre än Erdoğan.
Om detta skriver Ebba Busch Thor och jag idag på Svenska Dagbladet: