Gränsöverskridande utmaningar som klimatet och migrationen kräver EU-gemensamma lösningar.
Samtidigt ska den bortre gränsen för EU: s inflytande vara tydlig. Den gränsen går definitivt vid funktionshinderpolitiken.
EU ska naturligtvis se till att de medlems-och kandidatländer som inte garanterar alla sina medborgares fri-och rättigheter får sina bidrag indragna eller anslutningsförhandlingar frysta.
Däremot ska EU inte lagstifta i funktionshinderfrågor.
Sina brister till trots håller den svenska funktionshinderpolitiken hög kvalitet, relativt andra medlemsländer. Den kvaliteten får inte kompromissas bort.
Det är dock just det som regeringen och dess stödpartier nu gör. Samtidigt som de begraver LSS-frågan i en ny utredning ser de tyst på när socialpolitiken i rask takt flyttas över till EU-nivå.
Som värd för det sociala EU-toppmötet i Göteborg 2017 bedyrade Stefan Löfven att så inte skulle bli fallet. Två år senare har den så kallade ”sociala pelaren” omsatts i flera, överstatliga lagförslag.
Så sent som i april beslutade Europaparlamentet om tvångskvotering av föräldraförsäkringen. Detta trots att 80 procent av svenskarna inte vill ha sådan kvotering, ens på nationell nivå.
Vad talar då egentligen emot att EU imorgon presenterar lagförslag som hotar en redan sargad LSS?
Det verkar Stefan Löfven inte vara oroad över. Det är jag – milt uttryckt.
Med en svår funktionsnedsättning vet jag att assistans är skillnaden mellan ett passivt och ett aktivt liv – mellan att finnas till och att leva.
Lyfts funktionshinderfrågor in i den sociala pelaren kommer det att bli ännu svårare att motivera svenska lösningar framför rumänska – att motivera stöd framför vård.
Det kommer jag aldrig att acceptera.
Kryssar ni mig till Bryssel kan ni vara säkra på att jag kommer slåss med näbbar och klor för att EU inte ges makt över svensk funktionshinderpolitik.
Mer om mina tankar kring detta kan ni läsa nedan:
– https://hejaolika.se/…/svart-att-skydda-lss-om-makten-flyt…/
– https://hejaolika.se/…/david-lega-funktionsnedsatta-behand…/