Äntligen är datumet bestämt – valfrihet inom daglig verksamhet ska införas i Göteborg den 1 januari 2019. Äntligen, för att detta är något som KD har kämpat för länge. Äntligen, för att det borde vara självklart att alla människor så långt som det är möjligt ska kunna styra över det egna livet och den egna vardagen.
Men tyvärr har detta inte varit en självklarhet i Göteborg. Här har den styrande vänsterkartellen istället gjort allt den kan för att förhala införandet av valfrihet inom daglig verksamhet, trots att detta är ett beslut som har fattats av kommunfullmäktige.
Nu senast, under onsdagens kommunstyrelse, ville de rödgröna trycka in ett nytt uppdrag om att utreda kostnaderna för införandet – fastän detta redan görs i utredningsarbetet. Det är helt uppenbart att vänsterkartellen med sina ideologiska skygglappar vill låta människors valfrihet stå åt sidan, och skapa oro bland göteborgarna med uttalanden som att det är ”rena vilda västern” som väntar när valfriheten införs.
Jag har ofta sagt att utförarna måste uppfylla de krav som staden ställer, och att kraven måste utformas så att vi säkrar en bra kvalitet. Men till skillnad från de rödgröna menar jag också att valfrihet och mångfald möjliggör utveckling av verksamheterna. Det borde vara självklart att göteborgarna är de som själva bäst kan bestämma vilken typ av verksamhet som passar dem bäst, oavsett driftsform.
I tisdags blev det också ett studiebesök på ett av Tre Stiftelsers äldreboenden, Vegahusen, intill Slottsskogen. Det var mycket intressant att få se deras fantastiska arbete för att skapa en trivsam miljö för de äldre och för att sätta hälsan i centrum. Jag fick även äta den goda lunchen som serverades på deras fina uteplats. Det var härligt att se chefernas och medarbetarnas brinnande engagemang, och få höra deras tankar och idéer om hur ett äldreboende ska vara.
Under våren har jag besökt flera äldreboenden, och under hösten planerar jag att göra fler besök i hemtjänsten. På det här sättet vill jag fortsätta att sätta fokus på äldreomsorgen i Göteborg och vad som behöver göras för att möta de många utmaningar som vi står inför. Men samtidigt vill jag lyfta många av de goda exempel som finns i Göteborg och som sällan får den uppmärksamhet som de förtjänar.
Slutligen, jag har tidigare skrivit att jag ser mycket positivt på att Göteborg ska införa avgiftsfri simundervisning för barn. Men jag har samtidigt varit mycket kritisk till att de rödgröna stänger ute civilsamhället genom att bygga upp en egen verksamhet istället för att samarbeta med föreningarna. Genom yrkanden och debattartiklar har jag varnat för att man riskerar att slå sönder den ideellt uppbyggda verksamheten och på alla sätt försökt få de rödgröna att tänka om. Men de rödgröna har vägrat att lyssna, och står med sin vänsterideologi benhårt fast vid att allt görs bäst i offentlig regi.
Jag önskar att jag hade haft helt fel. Men redan nu, innan satsningen ens börjat, har beslutet visat sig få katastrofala konsekvenser för föreningarna. Bland annat berättar Svenska Livräddningssällskapet Göteborg att man har förlorat 1 000 barn i sin verksamhet och att kommunen nu försöker dra till sig deras simlärare eftersom man behöver mer personal till den nya satsningen. Detta är oacceptabelt, och jag kommer inte att ge upp, utan fortsätta kämpa för att avgiftsfri simundervisning ska göras tillsammans med civilsamhället. Vi har inte råd att förlora den kompetens och det engagemang som finns inom föreningslivet.