Veckan efter terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm så har chocken över denna vidriga attack på oskyldiga människor för många av oss inte lagt sig än, och mina tankar finns kvar hos de drabbade och deras anhöriga. Samtidigt har det funnits ljus i mörkret. Mitt i allt det kaos och fruktansvärda som hänt hjälpte stockholmarna varandra, öppnade upp sina hem för behövande och visade verkligen vad medmänsklighet står för. Det värmer i hjärtat.
Klockan tolv på måndagen hedrades offren i terrorattacken med en tyst minut i hela landet. I Göteborg samlades politiker, stadens tjänstemän och göteborgare tillsammans i en fin och värdig manifestation på Gustaf Adolfs torg. Även poliser deltog i manifestationen, och möttes av en varm applåd från människor runt omkring. Reaktionerna efter attacken har tydligt visat att Sverige aldrig kommer att vika sig för terrorister. Detta kommer vi att ta oss igenom – tillsammans.
I förra veckan var jag på plats på Nordens största mässa och mötesplats för hjälpmedel och tillgänglighet, Leva & Fungera, i Göteborg. I samband med mässan skrev jag en debattartikel i GT om att människor med funktionsnedsättning många gånger bara erbjuds ett basutbud av hjälpmedel. En eller ett par lösningar kan inte passa alla – valfriheten måste öka. Det var glädjande att jag fick så många positiva kommentarer om artikeln. Många håller med om att det är självklart att människor med funktionsnedsättning själva bäst kan bedöma vilka hjälpmedel de behöver – ändå bestäms det över deras huvuden. Detta är så klart helt orimligt.
Under Leva & Fungera var jag flera gånger inbjuden att samtala om regeringens nedskärningar av LSS. Det är tydligt att detta är en fråga som väcker stark oro hos många människor. Debatten fortsatte även den här veckan när jag tillsammans med Emma Henriksson (KD), ordförande i Socialutskottet, svarade på en provocerande debattartikel av Åsa Regnér (S), ansvarig minister för funktionshindersfrågor, om regeringens syn på LSS. I artikeln fokuserar Åsa Regnér nästan helt på kostnaderna för den statliga assistansersättningen och skriver att det är dags att stoppa assistansfusket.
Men om fusket är problemet, varför väljer regeringen att endast fokusera på LSS? Det finns inget som tyder på att fusket inom just assistansen är större än inom andra delar av socialförsäkringssystemet. Det är uppenbart att Socialdemokraterna tycker att assistansen är för dyr och att de försöker motivera nedskärningar genom att måla upp en felaktig bild av ett utbrett fusk. Detta är oacceptabelt och har slagit hårt mot många människor som har fått avslag eller förlorat sin personliga assistans trots behov av insatsen. LSS är den största frihets- och delaktighetsreformen för människor med funktionsnedsättningar som någonsin genomförts i vårt land, och kanske i världen. Den ska vi värna och utveckla – inte avveckla.
Jag önskar en glad påsk och ta hand om varandra!