Idag skriver jag i tidningen Poletik om Kristdemokraternas existensberättigande. Läs texten i tidningen, eller här under.
—–
Jag skriver detta på årsdagen av Auschwitz befrielse. Förintelsen, och allt runt omkring den, är centrala i mitt liv. Jag är förvisso född långt senare men stora delar av min släkt försvann i samband med förintelsen under den tidsanda som då rådde. Det var inte bara nazityskland som drev antisemitisk politik. Den var utbredd i många fler länder, men de illgärningar som nazisterna avslöjades med har kommit att överskugga mycket av det andra som skedde.
Min släkts öden har även kommit att omfatta mig då jag föddes som statslös. Till råga på allt föddes jag med grava funktionsnedsättningar. Nu har det gått ganska bra för mig ändå. Det kan bero på att jag haft förmånen att växa upp i en miljö som inte sett mig som ett problem eller en belastning. Jag fick möjlighet att delta, utvecklas och bidra utifrån mina mänskliga förutsättningar. Mina föräldrar, lärare, tränare och andra människor i min närhet såg mig som den människa jag är. De såg inte mig som något konstigt eller som ett avsteg i en produktionskedja. Jag fick vara människa på samma villkor som andra. När jag växte upp stod människovärdet högt i kurs. Hade jag vuxit upp samtidigt som min farfar hade säkert mitt öde sett helt annorlunda ut eftersom dåtidens människovärde var kraftigt devalverat.
På senare tid har saker och ting drastiskt förändrats. Allt fler pekar på andra som bekymmer, som belastningar och rent av som hot mot vår välfärd och framtid. Det är en människosyn som jag på alla sätt vill motverka.
Kristdemokraternas roll i det politiska systemet borde i högre utsträckning handla om just detta. Vi ska vara det parti som ständigt pekar på varje människas rätt till sitt unika och okränkbara människovärde. Vi samhällsmedborgare har rättigheter men också skyldigheter. Den främsta skyldighet vi har är att värna våra medmänniskor och hjälpa den som behöver. I teorin låter det enkelt men det kan bli svårt när det ska omsättas i praktiken. Men vem har sagt att det är enkelt att göra det som är rätt?
I vårt grannland Danmark införs nu möjligheter att konfiskera människors (flyktingars och asylsökandes) egendom. Bästa kristdemokrater, låt oss aldrig luras in på den vägen, det är vare sig kristdemokrati eller högerpolitik. Konfiskering andas snarast kommunism. Låt oss inte beröva de som redan är nödställda på deras sista tillhörigheter, deras minnen och värdighet. Sådant upplevde mina släktingar under nazismen, låt oss inte bidra till att det upprepas.
Sveriges förre statsminister sa i valrörelsen 2014 ”öppna era hjärtan”. En del påstår att han förlorade valet på det. Oavsett om det stämmer eller inte, så innebär ju valförlusten i sig inte att han hade fel. För vem vill egentligen motsatsen? Det är klart att vi ska öppna våra hjärtan. Motsatsen skrämmer.
Partiets slogan är att vi ska använda ”hjärta och hjärna”. Låt oss öppna hjärtat och samtidigt sätta hjärnan i arbete för att lösa de utmaningar vi har framför oss. Låt oss inte använda hjärnan för att stänga hjärtat.
Kristdemokratins roll är att sätta människan i centrum. Samhällets system finns för att värna människan, hennes behov och rätt till ett värdigt liv. Vi ska alltid ha utvecklingen av våra system i fokus, det är så vi möter våra utmaningar. Vi måste därför alltid kritisera, reformera och förändra systemen när det behövs. Om vi låter systemen i sig själva, och inte människan, vara vårt främsta fokus riskerar vi att bli hårda. Nej, våra värderingar och vår övertygelse om varje människas okränkbara värde är grunden vi står på, och den grunden ska vara fast, tydlig och orubblig.
Vi står inför stora utmaningar, men jag vägrar låta utmaningarna skrämma mig och göra mig hård. Som kristdemokrat styr jag istället mot det ljusa i framtiden, jag fokuserar på möjligheter. Det är min plikt att ha ett öppet hjärta. Låt oss som parti aldrig förknippas med en likgiltighet eller passivitet inför andras lidande. Låt oss alltid förknippas med kärleken till medmänniskan och de fantastiska möjligheter vi alla för med oss. Häri ligger inte enbart Sveriges framtid utan även vårt existensberättigande som parti.