Idag har det gått 15 år sedan diskoteksbranden vid Backaplan. Natten mellan den 29e och 30e oktober 1998 dog 63 ungdomar och över 200 skadades. Branden är en av de största katastroferna i Göteborgs historia och händelsen har påverkat oss alla. För många innebär den natten att hela världen förstördes, givetvis för offren, men också för alla drabbade familjer, vänner och anhöriga.
Jag önskar att jag kunde skriva att detta aldrig får hända igen eller att samhället måste bli bättre på att motverka katastrofer. Men katastrofer, vare sig de är orsakade av människan eller av andra faktorer kommer nog alltid att ske, hur bra vi än blir på att förebygga dem. Samhället gjorde en oerhörd insats den natten. Räddningstjänstens rökdykare räddade livet på cirka 60 ungdomar.
Även om det är viktigt att se framåt, så är det nödvändigt att minnas och hedra det som hänt. Branden och dess offer kommer alltid att finnas i vårt medvetande. Den påminde oss om hur sårbart livet är.
Som många stora katastrofer har gjort så band branden samman staden. På något sätt drabbades alla göteborgare och vi alla kunde känna att de barn och unga som omkom var allas barn. Det var känslan dagen efter, när jag och många andra var på Börsen och skrev i kondoleansboken. Jag kommer aldrig glömma känslan då och jag vet att vi är många som delar den upplevelsen.