Ikväll debatterade jag tillgänglighetsfrågor i kommunfullmäktige med ansvarigt socialdemokratiskt kommunalråd. Detta med anledning av att Jonas Ransgård (M) i en interpellation ställt frågan om hur staden arbetar för att öka tillgängligheten till stadens publika lokaler.
Jag hade lite problem med mikrofonen under debatten, och lägger därför ut min replik i skrift här:
Ordförande, fullmäktige…
Jag är glad att Jonas Ransgård ställt denna viktiga fråga ang tillgänglighet. Hur planerar stadens nämnder och bolag för att öka tillgängligheten i staden? Frågan är alltså framåtsyftande och avser framtida åtgärder.
Jag blir därför bekymrad över att Owe Nilsson inte med en enda mening i sitt långa svar faktiskt svarar på Jonas fråga. Istället får vi en sammanfattning av vad Göteborg har eller inte har gjort och att alla ska ”arbeta vidare”. Owe Nilsson talar mestadels i imperfekt.
Jag blir bekymrad över Owes visionslösa inställning, och att han inte tycks ha en plan, ens för det han är skyldig att genomföra.Jag blir också bekymrad över att tillgänglighetsdatabasen beskrivs som en åtgärd i svaret, inte som det upplagsverk över vad som är tillgängligt som det faktiskt är.
Jag blir alltså bekymrad över att de rödgröna verkar vänta på rättsfall för att se vad de är skyldiga att genomföra. Om Göteborg skall vara en välkomnande stad för alla, då duger det inte med en hållning som innebär att vi skall behöva släpas till domstol för att få veta vilken lägsta-nivå vi kan hålla. Var finns framåtandan, var finns generositeten?
Men mest bekymrad blir jag över att ansvarigt kommunalråd inte verkar ha vare sig planer eller visioner för att lösa en fråga som är så oerhört viktig för så många göteborgare. Olof Palme sade ofta att politik är att vilja. Om så är fallet verkar det vara dåligt ställt med dagens rödgröna tillgänglighetspolitik.
Stadskansliet har varit helt fantastiska när det gäller att göra lokalerna som jag använder tillgängliga, men ska man verkligen behöva vara ett kommunalråd för att saker ska hända?
Jag har alltid sagt att jag inte ska vara ett språkrör i tillgänglighetsfrågor, men efter Owe Nilssons svar får jag kanske ändra uppfattning eftersom det här svaret lämnar en hel del övrigt att önska.