Igår var det dags för min första idrottslärare, Lasse Börjesson, att pensionera sig. Han har varit kvar på Fiskebäcksskolan sedan min tid och är en av de som betytt mest för mig och min tidigare idrottskarriär.
Han var en av de som vågade ställa krav på mig, trots mitt handikapp, och fick mig hela tiden att utvecklas längre än vad kanske någon egentligen trodde var möjligt. Jag kommer aldrig att glömma det.
Det är en av anledningarna till att jag är helt övertygad om att det är livsviktigt med en balans av krav och beröm!
Jag fick möjlighet att vara med på skolavslutningen och ge Lasse en present som tack för allt han gjort för mig och många andra. Jag lyckades överraska honom med att ge honom de badbyxor jag vann EM-Guld i 1997 🙂
Tack Lasse!
– Posted using BlogPress from my iPad