
Att bli medlem i EU är varken gratis eller en snabb och enkel process. Vägen mot ett EU-medlemskap kantas av kravställningar som utgör en garant för demokratisering, modernisering, rättssäkerhet, stabilitet och tillväxt i varje enskilt, aspirerande medlemsland.
Som kristdemokrat är det min bestämda uppfattning att en fortsatt utvidgning av unionen måste garantera att bara länder som lever upp till EU:s värdegrund om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter blir medlemmar. Hastas nya medlemmar in utan att tillfullo leva upp EU:s grundvärderingar – såsom Bulgarien och Rumänien upptogs år 2007 – riskerar det att undergräva trovärdigheten för EU-projektet i sin helhet.
Mot den bakgrunden är jag bekymrad över Albaniens anslutningsprocess.
Förra året beslutade EU enhälligt att man ska inleda anslutningsförhandlingar med Albanien, men först måste femton krav uppfyllas. De femton villkoren handlar om fundamentala reformer, sådant som EU inte kan rubba på. Albanien måste till exempel reformera sin vallag, få till en fungerande högsta domstol, ta itu med ogrundade asylansökningar och dra de höga tjänstemän och politiker som är anklagade för röstköp inför rätta.
Nu har EU-kommissionen deklarerat att Albanien uppfyllt samtliga femton villkor och därför är redo att gå vidare i anslutningsprocessen. Jag menar att kommissionen tar alldeles för lätt på kraven. Ett par exempel:
I mina ögon är de femton villkoren inte uppfyllda. Jag har därför frågat EU:s utrikeschef, Josep Borell, om detta och krävt skriftliga svar på mina frågor.
