Igår hade jag möjlighet att fråga kommissionär Várhelyi (EU:s kommissionär för grannskaps- och utvidgningsfrågor) frågor om den kraftigt försämrade pressfriheten i Albanien efter ett toppmöte som hölls mellan EU och västra Balkan (via webben). Det mesta av mötestiden tycks ha ägnats åt att försäkra varandra att man även framgent vill ha en god och stark relation. Stefan Löfven, som ju representerar Sverige, betonade vikten av ett EU som visar välvilja, solidaritet och engagemang i regionen.
Inte bara i ord, utan också i handling, har EU gång efter annan visat våra grannar på västra Balkan att vi bryr oss. Bara med anledning av coronapandemin har EU öronmärkt 3,3 miljarder euro till regionens vårdsektorer, små- och medelstora företag och socioekonomiska återhämtning.
Jag håller med om att det är viktigt att EU är en god partner, speciellt nu i kristider.
Men som min partigrupp EPP:s förhandlare för parlamentets Albanien-betänkanden hade jag dock också önskat att EU tydligare stod upp för de albanska journalisterna och de albanska medierna. Rapport efter rapport visar på försämrad pressfrihet i Albanien. Ändå lyser ämnet med sin frånvaro i rapporteringen om slutsatserna från toppmötet.
Det får mig att undra varför EU valde att inte lyfta frågan om pressfrihet i samtalet med Albanien, när man igår hade alla möjligheter?
Kommissionären svarade att han var medveten om problemet. Gällande de nya medielagarna svarade kommissionären att han hoppas och tror att den albanska regeringen kommer att dra tillbaka förslaget.
Jag hoppas verkligen att kommissionären har rätt. Och jag hoppas att EU fortsätter att försvara pressfriheten i unionens grannländer.
Jag kommer aldrig att sluta kämpa för demokratins grunder och då är en fri och oberoende press avgörande.